Att facebook-på-jobbet-debatten ens existerar hoppas jag beror på kontrollbehovschefens sista skri

(Tidigare publicerat på prosaisten.se)

Tittade på twännen Brit Stakstons medverkan i svt’s morgonsoffa denna morgon där Trafikverkets personaldirektör Viveka Dahl, medvetet eller inte, fick agera talesperson för det förlegade tankeparadigmet att den anställde är en robot som enkom ska utföra vad denne blir beodrad att utföra. Som Erik Fors-André skrev i sitt gästbloggsinlägg hos Mindpark behövs en mental revolution hos företagsledningar. Ett Henry Ford citat han återgav där fastnade som ett exempel på gårdagens förhållande anställd-chef:

”Why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached?” (Henry Ford)

Det är dags att tänka om och börja kommunicera istället för att tala om. Delegera istället för att beodra. Och blickar man tillbaka något är det som Brit framhöll i tv-soffan att det är samma debatt som bedrevs när jobbmobilerna gjorde sina intåg liksom när e-post gjorde sin entré i kontorslandskapen. Rädslan för att de anställda skulle sitta och okynnesringa, massmaila släkt och vänner var stor i början. Men precis som i de flesta nya företelser klarnar bilden ganska snabbt och de som missbrukar sitt förtroende samt missköter sina uppgifter upptäcks ganska omgående och en diskussion med dessa kan tas om varför det är som det är.

För i botten handlar det om förtroendet till sina anställda. En bra chef behöver inte ens fundera på om de anställda ringer, mailar eller surfar bort timmar och dagar på arbetstid. En bra chef har färdiga policies och tydligt givna ramar för vad som gäller. Samtidigt, att kalla det för privatsurfning är kanske inte helt korrekt kan jag tycka. Det handlar snarare om omvärldsbevkaning med korta privata inslag. Att låta de anställda bara sitta och se på all den information som passerar utan att få ta del av den kommer snarare sänka ett företag snarare än att göra det mer inkomstbringade då kunskapen går dem förbi.

Intresset hos den anställde måste finnas men det landar i vad hela debatten hela tiden hamnar: Det handlar om individens ansvar och att det är dags att alla får ta det igen.

Lev väl,
/N

/N